Står på bron och tittar ner...
ett kliv ut och hon finns inte mer...
hon blundar och känner vinden i sitt hår...
ner för kinden faller en tår...
i handen kramar hon ett kort på sin vän...
hon viskar förlåt vi ses snart igen...
precis när hon ska ta sitt sista kliv ut hör hon en röst...
Det får inte ta slut!!
hon vänder sig om,,
det är hennes vän som skriker...
hon lyssnar inte fast hon vet atthon sviker...
hon tar sitt sista andetag och försvinner sen ner,,
hennes väns ögen är det sista hon ser...





Detta är en dikt jag och  en kompis skrev då vi var typ 9 eller 10 år,, vad tycker ni om dikten?? Skrev den i en berättelse vi skrev på svenskan,, jag fick G+ på den berättelsen tycker att det var lite snålt.. Efter lovet ska jag skriva in resten av berättelsen om jag mins så kan ni säja vad ni tycker,, okkii det kanske är lite skryt och säja att man fick för lågt betyg men jag tycker faktiskt det.

Puss och kram,, Ha det gött tills vi ses igen O.o